Vår älskade dotter önskade våfflor till kvällsmat, och så blev det.

Men mitt under måltiden slog det mej hur mycket jag saknar min mamma.

Våfflor var ju hennes och Helenas favorit mat.

Och så fick jag dåligt samvete för att sorgen efter älskade mamma har hamnat i bakgrunden på grund av att Victor blev sjuk igen och sen går bort.

Men det gör ju inte att jag saknar henne mindre, bara att saknaden och tomheten efter Victor tar överhanden. Men åh vad jag  saknar dom. Mamma vet jag tar hand om Victor just nu, men vad jag vill att dom båda ska komma tillbaka till oss.

Vem ska man ringa nu när man behöver fråga om speciella "mamma saker"?

Älskade mamsen, saknar dej sååå .

Idag har jag faktiskt inte varit hos Victor, Lars behövde en stund själv vid graven. Så gjorde vi en dag när jag behövde lite ensamtid med guldklimpen.

Men fy vad känslomässigt jobbigt, känns som om jag svikit och övergett honom idag. Men pappa har ju varit där och det betyder ju lika mycket.

Men i morgon ska jag dit, ett måste!!! //Mamma

Är totalt slut....

Tog oss en tur till stan för att kolla på kaminer, var borta i ca 3timmar och efter det var jag helt färdig.

Kroppen känns som när man jobbat en hel vecka, helt konstigt.

Man förstår inte riktigt vad sorg gör med kroppen, men jag kan tala om att det är ett arbete som slår 100% på jobbet med hästlängder.

Kroppen är så slut och huvudet är mer tomt än vanligt:)

Undrar hur det ska gå när försäkringskassan säger att man måste börja jobba igen, ett under att dom inte ringt och sagt att det inte finns någon anledning för oss att vara hemma. Men det kommer nog...

Nu är det ryggläge i soffan som gäller för vår lilla familj, fått lite i magen och ljusen är tända hos vår guldklimp så vi borde kunna slappna av lite.

Hoppas vi får lite sömn inatt också, är ju lite dåligt med det fortfarande...//Mamma

Vet att det inte är vanligt att barn dör, men tyvärr händer det ju.

All den sorg, saknad och förtvivlan vi har är svår att bearbeta. Vet ju inte hur man tar sig förbi allt detta.

Vet att vårt liv aldrig kommer bli som förr men när börjar man kunna gå vidare i vardagen?

Ja det är naturligtvis olika men man skulle ju gärna vilja prata med någon som vet vad vi går igenom.

Och igår fick vi ett samtal...

En vän till Lars, hans mamma ringde och det blev ett långt och känsloladdad samtal.

Men åh vad skönt att få prata med någon som vet vad går igenom. Man har så många frågor och man behöver få höra att alla känslor och beteenden är normala i ett sorgearbete.

Tack snälla Siv för ditt samtal, det var så skönt att höra vad du och Lars pratade om. Betyder så mycket för oss... Super tack!!!!

Nu är det kanske dags att kolla runt efter nån att prata med, en med utbildning.

Själv har jag svårt att prata med någon som inte känner mej eller vår familj, känns fel att sitta och berätta om ens känslor för någon som inte ens vet vem Victor var och hur han va som person. Men man kanske ska tänka om lite.

Ja den biten får jag tänka lite på...

Vill även tacka alla som skänkt en peng till Victors minnesfond, tack och fortsätt att uppmuntra andra. Det finns många barn som behöver vår hjälp

//Mamma

Ja vad ska jag skriva idag?

Alla dagar ser ju lika ut, känslorna är samma och även sorgen och tomheten.

Det går lite bättre när vi har besök, men vi kan ju inte begära att våra vänner ska sitta här i tid och otid.

Men vad skulle jag göra utan min älskade pappa.

Pappa ställer upp varje dag, kommer alltid upp för att hålla oss sällskap. Ett par timmar med kaffe, prat om allt och lite promenader.Och all hjälp med praktiska saker.

Pappa! Du är mitt allt, vet inte hur vi skulle klara oss utan dej. Älskar dej såå otroligt mycket .

Vill också tacka alla som varit och tänt ljus hos Victor.

Det är så värmande att vet att ni varit där och tänt ljus åt vår guldklimp. Tack så mycket!!!

//Mamma

Måste erkänna att jag har lite panik idag...

Helena ska sova över hos goa Frida för första gången sen Victor dog.

Blir så påtagligt att man bara har ett barn i livet. Det är jobbiga dagar och kvällar annars men det är ju henne man hållit sig fast vid hela tiden, bara känslan att bara sitta två i soffan...

Sen är jag väldigt glad att Helena orkar och vill göra dessa saker och jag unnar henne det sååå mycket.

Dagen har gått ganska bra men längtan efter att få åka till Victor blir större och större för varje timme som går. Känner ett sådant starkt behov av att vara där och plocka i ordning och göra fin, och tända mängder av ljus.

Har väntat in skymningen, blir lite speciellt att vara där då.

Sen ska vi försöka ta oss igenom kvällen utan barn hemma... Fy va tyst och jobbigt det är. //Mamma

Det är idag fyra veckor sedan Victor blev så sjuk, om några timmar är det fyra veckor sedan han somnade in.

Hur har vi tagit oss igenom dessa veckor?

Det har hänt mycket dessa veckor, alla måsten som man är tvungen att orka klara av. Kan inte riktigt förstå vårt system när det kommer till att förlora en nära anhörig.

Hur tror dom att man ska orka sitta och bestämma begravningar och annat när man är så uppe i alla sorg. Och jag tänker på dom som redan lever ett svårt ekonomiskt liv, dom måste må än sämre när dom ser att dom inte har råd att ge sin förlorade vän den begravning dom vill.

Vill att alla tänker på att ha en bra försäkring, man vet som sagt aldrig när man behöver den. Livet ändras så fort...

Men nu har vi tagit oss igenom dessa veckor av måsten, nu gäller det att börja ta dom där små myrstegen mot en ny vardag. En vardag utan Victor. En vardag där vi måste lära oss att Victor är med på ett annat sätt.

Hur man gör det är nästa problem....

Nu blir det en promenad bort till Victor, behöver sitta hos honom en stund... en stund för bara oss två.//Mamma

Efter en känsloladdad onsdag blev det en hemma dag för oss alla.

Helena var så ledsen att hon fick vara hemma idag. Beundrar hennes styrka att orka med skolan och andra aktiviteter. Själva orkar vi knappt laga mat, allt är så tungt.

Men självklart blev det ett besök hos Victor.

Idag satte vi dit två ljuslyktor och tände mer ljus. Det är väldigt blandade känslor att besöka graven, en del av mej känner en sådan närhet till honom medans den andra känner panik över att han ligger där.

Men det är väl så, man ska ju inte begrava sina barn... Men det kommer att bli dagliga besök för oss hos Victor, måste ju bara dit....

Idag gick jag in och plockade i hans garderob och bestämde mej för att ge bort två av hans favorit tröjor och två nya T-shirtar han tyvärr aldrig hann få använda. Så jag tog tröjorna och gick över till Victors kompis Leo. Det var med blandade känslor för Leo men jag tror han blev stolt över att få bära dom vidare.

Sen får vi se när vi orkar fortsätta med garderoben, vissa kläder blir nog kvar som mysiga och värdefulla minnen.//Mamma

Idag har vi haft urnsättningen av vår älskade Victor.

 Victor! Mamma, pappa, storasyster och morfar bar dej till din sovplats, tårarna rann som floder medan vi lade röda rosor och två symboliska stenar och tände ett varsitt ljus för dej.

Vi saknar och älskar dej såå obeskrivligt mycket .

Du kommer alltid att ha den största platsen i våra hjärtan!

Älskar dej vännen!!! //Mamma, pappa, Helena