Ja då sitter jag här igen och tittar på klockan och minnena strömmar genom huvudet och hjärtat.

Jag trodde att vissa delar av detta dygn för två år sedan var gömt i mitt undermedvetna... men icke heller.

Allt kommer tillbaka, alla samtal med läkare, sköterskor och familjen, alla apparater, sprutor, ingrepp och speciellt allt jag sa, gjorde och hur jag tog på Victor. Alla kramar, pussar och ord som vi sa...ja vi kunde inte sagt dom tillräckligt många gånger.

Filmen från dessa timmar på IVA och dygnet innan spelas upp åter och åter igen....

Och jag kan verkligen känna i min hand nu hur det kändes att lägga den över Victors hjärta och känna när hans lilla underbara hjärta slog sitt sista slag.

Det är bara några få timmar kvar nu tills det är två år sedan min hand låg där över hans hjärta och han lämnade oss i en så stor sorg och saknad.

Klockan 00.06 den 28/1 2012 tog allt slut, då orkade inte hans 10 åriga kropp mer. Allt blev för mycket för hans sjuka kropp och hur mycket alla än försökte gick inte hans liv att rädda. Hur vi har orkat och lyckats ta oss fram under dessa två år begriper ingen av oss, men vi har iallafall kommit så här långt och vi ska med gemensamma krafter ta oss vidare. Det går inte en minut som vi inte tänker på honom och saknar honom.

Imorgon tillägnar vi allt till vår älskade och saknade son/lillebror, med många ljus vid hans grav och här hemma, hans favorit tårta ska ätas för att hedra hans minne!

Victor! vår underbara son och lillebror, vi älskar och saknar dej så otroligt mycket. Du finns i våra hjärtan och liv för alltid  !!!

//Mamma, pappa, stora syster

Och vår kamp mot barncancer fortsätter med att sälja Skyddsängeln Victor och vår insamling i barncancerföreningen. Hjälp oss att besegra denna sjukdom...

 

Wenche

28 januari 2014 11:16

❤️❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det då dags att bege sej ner till Göteborg och Drottning Silvias Barnsjukhus för att träffa dom ansvariga läkarna som hade hand om Victor. Det var med tunga hjärtan och ett känslokrig som vi gick in på sjukhuset, inte varit där sen januari...

För ett par månader sedan orkade vi äntligen anmäla det som hände Victor till IVO. Men det gick ju inte så som vi hoppats på. Dom har som sagt en tidsbegränsning på detta och vi var två veckor försenade med vår anmälan och därför vägrade dom att ut...

Då är det äntligen gjort... Det har funnits i mitt huvud sedan Victor dog, men ingen av oss har orkat ta tag i det. Vi har sen dag ett känt och vetat att något har gått fel i hans behandling. Vi har successivt gått igenom med varandra hur det var o...

Oj vad länge sedan jag skrev här på bloggen, och mycket har hänt sen sist... Den 28/4 har det gått 15 månader sedan vår Victor somnade in och saknaden efter honom är såå otroligt stor. Det kommer den alltid att vara, men man måste lära sig att gå...

När jag nu sitter här och tänker på vad vi gjorde denna kväll för ett år sedan känns det som om det var igår...   För ett år sedan satt vi på IVA Karlstad sjukhus och såg hur vår son kämpade med allt han kunde för att vinna över den blodförgiftni...