Då är det 9 månader sedan du somnade in och lämnade oss i en sån stor sorg och saknad.

Lika många månader som jag fick vänta på på att du skulle komma ut till denna värld och oss...

Du hade bråttom ut och har haft bråttom genom hela livet... alltid full fart och många halsbrytande äventyr. Tyvärr bestämde någon att du skulle ha bråttom att lämna oss också .

Det enda du tog det lugnt med var att börja gå och äta vanlig mat... Men det fixade ju syrran galant... så snäll hon var när hon öppnade korken på Ajax skurmedel flaskan, och du halsade med god aptit...

Hjälp va rädd jag blev, men det var tydligen ingen fara utan ni blev lämnade hos dagmamman, du stinkande av Liljekonvalj och med lite restriktioner.

Den dagen när pappa hämtade er så hade du ätit både lunch och mellis    . Synd att man inte kan rekommendera det till andra föräldrar....

Ja det är våra minnen som håller oss och dej levande!!!

För vilka har vi blivit efter allt detta?

Ja det är nog så att vi är tre helt olika personer nu efter en sådan här tragedi, kan bara se på mej själv... känner att hela jag är i dvala, munnen kan le men resten av kroppen och själen är mörk och kan inte le.

Är mer tillbaka dragen, och vill gärna krypa in i mitt skal och försvinna.

Blir man någonsin sitt vanliga jag igen? Kanske aldrig helt men nån gång kommer jag kanske tillbaka och kan känna att något är som det en gång var...

Att jag aldrig blir helt hel igen måste jag tydligen acceptera... för det går ju inte när inte båda mina älskade barn är här hos mej.

Ja det är en tung och jobbig dag med många minnen, både jobbiga minnen men även många glada.

Det blir naturligtvis en tur till vår Victor idag, med blommor och ljus!

Älskar dej så Victor  !!!

//Mamma

 

Eva-Karin

28 oktober 2012 11:26

Det går inte att förstå hur ni har det men idag ska jag ta på mig min fina skyddsängel och tänka på er extra mycket. Kramar till er alla tre❤ Eva-Karin

 

Carin Wannstedt

28 oktober 2012 19:23

Du skriver så fint! Som alltid! Kram till er alla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det då dags att bege sej ner till Göteborg och Drottning Silvias Barnsjukhus för att träffa dom ansvariga läkarna som hade hand om Victor. Det var med tunga hjärtan och ett känslokrig som vi gick in på sjukhuset, inte varit där sen januari...

För ett par månader sedan orkade vi äntligen anmäla det som hände Victor till IVO. Men det gick ju inte så som vi hoppats på. Dom har som sagt en tidsbegränsning på detta och vi var två veckor försenade med vår anmälan och därför vägrade dom att ut...

Då är det äntligen gjort... Det har funnits i mitt huvud sedan Victor dog, men ingen av oss har orkat ta tag i det. Vi har sen dag ett känt och vetat att något har gått fel i hans behandling. Vi har successivt gått igenom med varandra hur det var o...

Ja då sitter jag här igen och tittar på klockan och minnena strömmar genom huvudet och hjärtat. Jag trodde att vissa delar av detta dygn för två år sedan var gömt i mitt undermedvetna... men icke heller. Allt kommer tillbaka, alla samtal med läka...

Oj vad länge sedan jag skrev här på bloggen, och mycket har hänt sen sist... Den 28/4 har det gått 15 månader sedan vår Victor somnade in och saknaden efter honom är såå otroligt stor. Det kommer den alltid att vara, men man måste lära sig att gå...