Tänkte först hoppa över att skriva denna gång, blir ju lite samma saker hela tiden. Men skit samma....

I onsdags var det då 10 månader sedan vi fick lämna vår son på IVA, vackert nerbäddad... men inte vid liv, och åka hem och försöka förstå att han aldrig mer kommer att komma hem till oss igen  .

10 hemska månader av sorg, saknad och kampen av att själv överleva.

Dagen var riktigt tung, försökte hänga med på vårt jobbmöte men insåg flera gånger att tankarna var hos Victor i stället. Sen blev det ett välbehövligt möte på St Lucas, det hjälpte mej lite att sätta ord på känslorna som bubblar i kroppen.

Annars så går dagarna, sorgen och saknaden kommer alltid att finnas men saknaden är den som är värst nu. Det river verkligen i en och jag har svårt att få tankarna på plats. Det är ett totalt kaos i huvudet....

Helena gumman går och längtar tills nästa vecka, då det är dags att träffa dom andra familjerna som också mist ett barn/syskon.

Det gör mej glad att hon har hittat en sak som hjälper henne att bearbeta allt som hänt. Och det är extra bra att hon får göra det ihop med tjejer och killar i samma ålder.

Denna helg blir det att umgås med syster och sambo som är hemma och hälsar på, lunch, fika och trevligt sällskap på morgondagens agenda.

Och naturligtvis ett besök hos våra älsklingar Victor och mamma  !!!

//Mamma

Igår var vi på vårt andra möte med "familjer i sorg" och vi fick sällskap av en familj till och ännu en tragisk historia berättad för oss.

Men även denna gång kändes det bra efteråt.

Igår fick vi visa kort på våra älskade barn och det kändes bra att få ett ansikte på dessa goa änglar. Tänk va fina barn som fått lämnat oss   !!!

Även denna gång var det Helenas reaktion som värmde mitt mammahjärta.... Åter en positiv och supernöjd tjej som vi åkte hem med.

Och ännu gladare blev hon över att ha fått en ny vän som hon kan prata med dagligen över telefon, en vän som hon kan dela sina tankar om Victor med och som sitter i samma situation.

Sen var det väldigt intressant att prata och diskutera hur vi gjort med våra barns saker, rum, kläder och en massa andra grejer. Där var vi ändå lite olika, och det känns bra att veta att hur olika vi än gör och är så mår vi lite bättre av att få göra på vårt sätt. Det finns ju inga rätt och fel i en sådan här situation.

Ja dagarna dom går framåt och med dom blir vi tvungna att gå åt samma håll, fast man vissa dagar skulle vilja gå åt det motsatta... Men allt och alla runt omkring oss gör så att vi måste försöka se det lilla ljus som finns där framme och det stärker oss att gå åt samma håll som alla ni andra !!!

Vill passa på att tacka alla vänner för att ni köpt Skyddsängeln Victor och på så sätt hjälpt oss i kampen mot denna jävla sjukdom.

Med er hjälp har vi nu nått vårt andra mål i vår insamling och kan nu höja ribba lite till...

Super stort tack till er alla!!!!

Det finns fortfarande änglar att köpa, så varför inte beställa nu och ge bort till någon speciell i julklapp!

Det finns som halsband och berlock för armband, dessa kostar 100kr/st.

Det finns även örhängen för 150kr.

Intresserad? maila oss i så fall på: jennie.olsen76@gmail.com eller lars71@gmail.com

Ta hand om er och varandra!!!!

//Mamma

Allt går upp och ner, fram och tillbaka....

Vissa dagar är faktiskt riktigt bra, men så kommer det dagar som slänger ner en i avgrunden igen.

Sorgen har fått en annan form, en form som gör att man kan leva lite igen. Saknaden däremot är starkare än någonsin. Förut gick filmen från det sista dygnet som en tornado i huvudet, nu är det minnena som ständigt dyker upp. Det är visserligen glada minnen men dom gör ändå så ont.

Har även börjat drömma igen, det är väll ett tecken på att kroppen börjar komma i balans igen. Men vilka drömmar sen... Dom är så konstiga och jag har ingen aning om hur dom uppkommer, men det känns ändå som ett bra steg i återhämtningen.

Det jobbigaste just nu är tanken på julklapparna och dom kommande storhelgerna....

Började häromdagen skriva ner vad som är inhandlat och till vem, och av bara farten skrev jag ner Victor på listan.

Satan vad ont det gjorde när jag insåg vad jag skrivit och att vi inte ska köpa några klappar till honom i år eller något annat år heller. Hade cirka 6st klappförslag till honom redan i huvudet, kunde riktigt se hur glad han skulle ha blivit över vissa av dom sakerna... Fy vad ont det gör!!!!

Men vi ska göra denna julen så bra som möjligt, och Victor kommer vara med på sitt sätt, och någon liten julklapp ska vi naturligtvis köpa och sätt hos vår älskling!!!

Men idag blir det en kväll för vår goa Helena... Premiärbiljetterna till den nya Twilight filmen är bokad och vi har två förväntansfulla tjejer som ser fram emot en tjejkväll på stan.

Jag och Lars får naturligtvis inte följa med, så vi åker och fikar med pappa/svärfar.

Hoppas dom får en superbra filmkväll!!!

//Mamma

Igår var det då dags för den första träffen för "familjer i sorg" eller "vi som mist".

Måste säga att vi alla tre var lite rädda för att ramla tillbaka i vårt sorgarbete istället för att gå framåt.

Men vi blev alla positivt överraskade...

Vi var sammanlagt 6 familjer som alla drabbats av att förlora ett barn och det var ett tung första möte där vi fick höra hur dom andra familjerna drabbats och själva berätta vår historia.

Vi var 2 familjer som mist våra barn under cancerbehandling och där kände vi naturligtvis den största gemensamma nämnaren, men också med de andra familjerna... Fy vilka livsöden det finns runt oss alla.

Trots alla hemska berättelser och många tårar kände jag mej ändå stark när vi åkte därifrån, med vetskapen att andra drabbade finns nära, att vi inte står ensamma i detta hemska och jobbiga livsöde.

Att kunna dela med sig av varandras erfarenheter och att känna att hur vi än sörjer så får vi göra det på vårt sätt. Det finns inga rätt eller fel, men det finns härliga människor som förstår och lyssnar, och som själva har drabbats utav det värsta man kan drabbats utav...

Men gladast var jag över att se att Helena så nöjd och pratglad efteråt, allt bara bubblade ur henne på vägen hem och hon såg redan fram emot nästa möte.

Dom var inte många i hennes ålder men deras lilla grupp på 5-6 ungdomar kommer göra henne gott tror jag.

Så vi hoppas att nästa möte blir lika bra och att man kanske hittar nya vägar att krypa framåt på.

Älskar er mina två underbara barn !!!

//Mamma

Då var det Allhelgonahelg och gravarna ska smyckas och ljus ska tändas.

Så idag har vi varit och satt dit lyktorna och en krans hos vår Victor !

Blev så glad och rörd över att se hur många som varit där och tänt ljus, så många underbara vänner som varit där och tänkt på Victor.

Om ni bara visste vad glada vi blir när vi kommer dit och ser att ni varit där... Kan inte med ord beskriva vad det betyder för oss. Tack så mycket för att ni gör Victors plats så fin med ljus och kärlek!!!!

Vi har även varit i kyrkan och på minnesgudstjänst.

Det blev ett känslokrig med många tårar och även många tankar över att världen är så orättvis...

Dom läste upp alla vid namn som lämnat jordelivet detta år.... alla var runt 70år och uppåt, alla utom vår Victor och våra grannars lilla pojk.

Ja livet är så jäkla orättvist!!!!

Men det var en fin minnesgudstjänst och det var skönt att ha våra grannar bredvid oss, någon som man visste förstod hur man tänkte och kände.

Ja det har varit en känslomässig dag med många tankar och tårar, men också en bra dag....

Tack än en gång för alla ljus och värme ni gett vår Victor idag !!!

//Mamma