Tänkte först hoppa över att skriva denna gång, blir ju lite samma saker hela tiden. Men skit samma....

I onsdags var det då 10 månader sedan vi fick lämna vår son på IVA, vackert nerbäddad... men inte vid liv, och åka hem och försöka förstå att han aldrig mer kommer att komma hem till oss igen  .

10 hemska månader av sorg, saknad och kampen av att själv överleva.

Dagen var riktigt tung, försökte hänga med på vårt jobbmöte men insåg flera gånger att tankarna var hos Victor i stället. Sen blev det ett välbehövligt möte på St Lucas, det hjälpte mej lite att sätta ord på känslorna som bubblar i kroppen.

Annars så går dagarna, sorgen och saknaden kommer alltid att finnas men saknaden är den som är värst nu. Det river verkligen i en och jag har svårt att få tankarna på plats. Det är ett totalt kaos i huvudet....

Helena gumman går och längtar tills nästa vecka, då det är dags att träffa dom andra familjerna som också mist ett barn/syskon.

Det gör mej glad att hon har hittat en sak som hjälper henne att bearbeta allt som hänt. Och det är extra bra att hon får göra det ihop med tjejer och killar i samma ålder.

Denna helg blir det att umgås med syster och sambo som är hemma och hälsar på, lunch, fika och trevligt sällskap på morgondagens agenda.

Och naturligtvis ett besök hos våra älsklingar Victor och mamma  !!!

//Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det då dags att bege sej ner till Göteborg och Drottning Silvias Barnsjukhus för att träffa dom ansvariga läkarna som hade hand om Victor. Det var med tunga hjärtan och ett känslokrig som vi gick in på sjukhuset, inte varit där sen januari...

För ett par månader sedan orkade vi äntligen anmäla det som hände Victor till IVO. Men det gick ju inte så som vi hoppats på. Dom har som sagt en tidsbegränsning på detta och vi var två veckor försenade med vår anmälan och därför vägrade dom att ut...

Då är det äntligen gjort... Det har funnits i mitt huvud sedan Victor dog, men ingen av oss har orkat ta tag i det. Vi har sen dag ett känt och vetat att något har gått fel i hans behandling. Vi har successivt gått igenom med varandra hur det var o...

Ja då sitter jag här igen och tittar på klockan och minnena strömmar genom huvudet och hjärtat. Jag trodde att vissa delar av detta dygn för två år sedan var gömt i mitt undermedvetna... men icke heller. Allt kommer tillbaka, alla samtal med läka...

Oj vad länge sedan jag skrev här på bloggen, och mycket har hänt sen sist... Den 28/4 har det gått 15 månader sedan vår Victor somnade in och saknaden efter honom är såå otroligt stor. Det kommer den alltid att vara, men man måste lära sig att gå...