När jag nu sitter här och tänker på vad vi gjorde denna kväll för ett år sedan känns det som om det var igår...

För ett år sedan satt vi på IVA Karlstad sjukhus och såg hur vår son kämpade med allt han kunde för att vinna över den blodförgiftning som intagit hans lilla kropp.

Vi satt och såg hur hans ena organ efter den andra slutade att fungera, hur alla apparater varnade för olika anledningar och hur personalen kämpade och slet för att hitta olika lösningar och mediciner som kunde hjälpa Victor. Dom var ärliga och berättade allt men gav vi och vårat hopp upp... Aldrig, inte en enda sekund gav vi upp hoppet om att vår son skulle klara sig och att han skulle få leva ett långt och lyckligt liv...

Hoppet höll oss uppe, gjorde att vi orkade sitta alla dessa timmar vid hans sida och hela tiden tala om för honom hur duktig han var som kämpade så tappert, hur mycket vi älskar honom och att få hålla hans hand, pussa och krama honom. Detta gjorde vi tills jag lade min hand över hans hjärta och kände hur hjärtat slog sitt sista slag den 28/1 2012 klockan 00,06.

Om några timmar har det gått ett år sedan världens vackraste, underbaraste och älskade Victor lämnade oss, ett år sedan vi pussade och kramade honom farväl och var tvungna att lämna honom och veta att vi aldrig skulle få se honom igen. Aldrig mer få pussa eller krama honom eller säga hur mycket vi älskar honom... ja det har varit ett tufft år, ett år av en enorm saknad och sorg

Ett år som på många vis har ändrat oss och påverkat oss på olika sätt, och vi kommer aldrig bli dom samma igen. Men vi kommer leva för att hålla vår sons minne vid liv och för vår dotter och vad som än händer i framtiden kan det inte bli värre än det som detta sista år har gett oss.

Hur än allt blir är det nu våran tur att ta tag i våra liv och med alla glada minnen av Victor gå framåt!!!!

Våran kamp mot cancer kommer alltid att vara en livskamp, och än har vi inte fått någon information från sjukhuset om hur allt har gått till. Vi vet att fel har begåtts men frågan kvarstår... Hur detta har gått till????

Vi vill tacka alla underbara vänner och ni personer som vi inte känner men som har hjälpt oss att hedra Victors minne genom fina ord här på bloggen och alla era fina bidrag till Victors minnesfond.

Vi har nått våra mål och kunnat höja ribban för nya mål. Och vår kamp att samla in pengar till Barncancerföreningen fortsätter, vi har inte många hundralappar kvar innan vi kan höja målet för tredje gången.... Så snälla hjälp oss att kämpa. Insamlingen finns här på bloggen.... Tack alla underbara!!!!

Imorgon hedrar vi Victors minne genom att tända så många ljus vi kan, både hos honom och i våra hem. Snälla!!! Hjälp oss hedra våran Victor imorgon!!!

Victor älskling, vi saknar dej så och du kommer ALLTID att finnas i våra hjärtan  !!!!

//Mamma

 

Jeanette

27 januari 2013 20:13

Tänder ljus för er ängel! <3 kram <3

 

Jessika Zeijlon

27 januari 2013 20:22

Tänder ett ljus nu i skrivande stund för er fina pojke

 

Zarah

27 januari 2013 20:33

Raraste!!! Tänder ett ljus för lilla Victor och för er som är kvar här på jorden och kämpar varje sekund. Kramar i massor till er.

 

Lottis

27 januari 2013 20:33

Det är precis som du skriver vännen .. Känns som det var igår .. En dag som etsat sig fast i minnet , river , plågar & värker <3 , samtidigt finns underbara minnen av gemenskap , härliga skratt , galna upptåg av våra killar tillsammans .. Det värmer lite i denna sorg & saknad . Fina lilla Vicke , vi kommer till dig imorgon tänder ljus & pratar lite som vi brukar göra . Du fattas oss lilla ängel <3 !! Tankar , värme & kärlek till er J,L,H <3 från oss !! Puss & kram

 

Eva-Karin

27 januari 2013 20:37

Tänker på er och på Victor och tänder ett ljus. I morgon tar jag på mig skyddsängeln Victor.. Kramar till er alla tre/ Eva-Karin

 

Fam Bjuresäter

27 januari 2013 20:41

Vad fint du skriver, Jennie! Våra varmaste tankar till er! Och visst tänder vi ett ljus :)

 

Sofia

27 januari 2013 20:42

Du finns i mina tankar Victor <3

All kärlek till er

http://nattstad.se/chaoticz

 

Pernilla Halvarsson

27 januari 2013 21:39

tiden är en konstig sak...det går fort när man inte vill och vise versa.
Vilka fina ord du klarar av att få ner, och tårarna rinner som vanligt. Kommer aldrig glömma samtalet från Lars när ni miste er Victor...det värsta samtalet jag fått!
Tänker på er alla och ni har en styrka som kommer att göra er så starka tillsammans.
Massor med kramar!

 

Fam Alexander Mossberg

27 januari 2013 22:33

Självklart tänder vi ett ljus för Victor och ett för er å alla andra som kämpar å har kämpat mot denna hemska sjukdom.
Kram till er alla

 

Ingela Olsson

28 januari 2013 07:32

Ljuset brinner hela dagen för lilla Victor, stor kram till er andra

 

AnnaCarin

29 januari 2013 20:05

Varma tankar till er! <3 Ett nytt år börjar för er och jag önskar så att det blir ljusare och lättare än det år som gått! Ni finns i mina tankar och

 

AnnaCarin

29 januari 2013 20:07

...och Viktor finns i varje hjärta som minns! <3 Kram till er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det då dags att bege sej ner till Göteborg och Drottning Silvias Barnsjukhus för att träffa dom ansvariga läkarna som hade hand om Victor. Det var med tunga hjärtan och ett känslokrig som vi gick in på sjukhuset, inte varit där sen januari...

För ett par månader sedan orkade vi äntligen anmäla det som hände Victor till IVO. Men det gick ju inte så som vi hoppats på. Dom har som sagt en tidsbegränsning på detta och vi var två veckor försenade med vår anmälan och därför vägrade dom att ut...

Då är det äntligen gjort... Det har funnits i mitt huvud sedan Victor dog, men ingen av oss har orkat ta tag i det. Vi har sen dag ett känt och vetat att något har gått fel i hans behandling. Vi har successivt gått igenom med varandra hur det var o...

Ja då sitter jag här igen och tittar på klockan och minnena strömmar genom huvudet och hjärtat. Jag trodde att vissa delar av detta dygn för två år sedan var gömt i mitt undermedvetna... men icke heller. Allt kommer tillbaka, alla samtal med läka...

Oj vad länge sedan jag skrev här på bloggen, och mycket har hänt sen sist... Den 28/4 har det gått 15 månader sedan vår Victor somnade in och saknaden efter honom är såå otroligt stor. Det kommer den alltid att vara, men man måste lära sig att gå...