Allt går upp och ner, fram och tillbaka....

Vissa dagar är faktiskt riktigt bra, men så kommer det dagar som slänger ner en i avgrunden igen.

Sorgen har fått en annan form, en form som gör att man kan leva lite igen. Saknaden däremot är starkare än någonsin. Förut gick filmen från det sista dygnet som en tornado i huvudet, nu är det minnena som ständigt dyker upp. Det är visserligen glada minnen men dom gör ändå så ont.

Har även börjat drömma igen, det är väll ett tecken på att kroppen börjar komma i balans igen. Men vilka drömmar sen... Dom är så konstiga och jag har ingen aning om hur dom uppkommer, men det känns ändå som ett bra steg i återhämtningen.

Det jobbigaste just nu är tanken på julklapparna och dom kommande storhelgerna....

Började häromdagen skriva ner vad som är inhandlat och till vem, och av bara farten skrev jag ner Victor på listan.

Satan vad ont det gjorde när jag insåg vad jag skrivit och att vi inte ska köpa några klappar till honom i år eller något annat år heller. Hade cirka 6st klappförslag till honom redan i huvudet, kunde riktigt se hur glad han skulle ha blivit över vissa av dom sakerna... Fy vad ont det gör!!!!

Men vi ska göra denna julen så bra som möjligt, och Victor kommer vara med på sitt sätt, och någon liten julklapp ska vi naturligtvis köpa och sätt hos vår älskling!!!

Men idag blir det en kväll för vår goa Helena... Premiärbiljetterna till den nya Twilight filmen är bokad och vi har två förväntansfulla tjejer som ser fram emot en tjejkväll på stan.

Jag och Lars får naturligtvis inte följa med, så vi åker och fikar med pappa/svärfar.

Hoppas dom får en superbra filmkväll!!!

//Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det då dags att bege sej ner till Göteborg och Drottning Silvias Barnsjukhus för att träffa dom ansvariga läkarna som hade hand om Victor. Det var med tunga hjärtan och ett känslokrig som vi gick in på sjukhuset, inte varit där sen januari...

För ett par månader sedan orkade vi äntligen anmäla det som hände Victor till IVO. Men det gick ju inte så som vi hoppats på. Dom har som sagt en tidsbegränsning på detta och vi var två veckor försenade med vår anmälan och därför vägrade dom att ut...

Då är det äntligen gjort... Det har funnits i mitt huvud sedan Victor dog, men ingen av oss har orkat ta tag i det. Vi har sen dag ett känt och vetat att något har gått fel i hans behandling. Vi har successivt gått igenom med varandra hur det var o...

Ja då sitter jag här igen och tittar på klockan och minnena strömmar genom huvudet och hjärtat. Jag trodde att vissa delar av detta dygn för två år sedan var gömt i mitt undermedvetna... men icke heller. Allt kommer tillbaka, alla samtal med läka...

Oj vad länge sedan jag skrev här på bloggen, och mycket har hänt sen sist... Den 28/4 har det gått 15 månader sedan vår Victor somnade in och saknaden efter honom är såå otroligt stor. Det kommer den alltid att vara, men man måste lära sig att gå...