Ja då var ännu en storhelg till ända...

Ännu en dag med många minnen och stor saknad... Men vi försökte göra dagen så bra som möjligt.

Dagen firades med Ida, Tobias, Linn, pappa och Newton. Sillunch och nubbe och en massa annat gott. Gillar iden med knytkalas, blir av någon konstig anledning mycket godare, och smidigare...

Sen bar det av till Hembygds gården och lite traditionellt midsommar firande. Efter det blev det Kubbspel och grillat. 

Trots att saknaden och smärtan över att Victor inte var med oss lyckades vi ändå ha en bra och mysig dag.

Men visst satt jag och tänkte tillbaka på dom gångna midsomrarna, hur vi började dagen med att plocka blommor och gjorde kransar, se sina barn glädjas över att få dansa runt stången med alla andra barn.

I år satt jag och var så jäkla avundsjuk på alla andra över att dom har det så himla bra... om dom bara kan förstå hur lyckliga dom är som har allt som det ska va.

Såg en del av Victors kompisar, blir glad över att se dom samtidigt som jag genast börjar leta efter Victor... Han borde ju va där dom är.

Ja idag är en jobbig dag, och så får det va. Har lyckats ta oss igenom ännu en storhelg och överlevt... Tur det finns så underbara vänner och familj som gör att vi tar oss igenom dessa extra jobbiga dagar. Tack för att ni finns!!!

//Mamma

Det blir lite långt emellan bloggandet, men dom flesta dagarna ser ju lika ut och varför tjata om samma varje dag...

Det har varit några tunga dagar, vet inte varför vissa blir så jäkla mycket tyngre men så är det.

I lördags ramlade Lars syster Åsa in med alla ungdomar, sen kom Sofia och Neven. Det blev vår lilla släktträff på Lars sida;) Knytkalas på menyn, så grillat, hemma gjord potatissallad och en massa annat gott for ner i magen med en jäkla fart.

Sen kaffe och en hemma gjord sommartårta... och en massa goa skratt och stölligheter som det innebär när dessa goa människor kommer.

Tack alla för en super trevlig dag, ser fram emot nästa gång och då hoppas vi att Lars syster Karin kan vara med oss;)

Idag fick jag ett efterlängtat besök... vi är båda urdåliga på att höra av oss och ses, men hon är en vän jag alltid vet vart hon är och jag vet att hon alltid finns där för mej... och samma sak från min sida!!!

Tack Christina gumman för att du kom, så roligt att se dej och det var så mysigt att få rå om dej en stund. Får ses allihop snart...

Även vår goa P-O kom förbi en stund... dock utan röst men kul att se honom en stund. Han värmde våra hjärtan med att ha gjort en minnestatuering för Victor... P-O har alltid kallat Victor för sin Superman, nu sitter han på hans ben. Tack hjärtat mitt för att du bevarar hans minne på ett sådant fint sätt, betyder så otroligt mycket för oss!!!!

Nä nu ska jag ta mitt tunga hjärta och krypa ner bredvid Helena en stund och killa henne på ryggen... tråkig uppgift men mysig stund...//Mamma

Ja jag är jämt lite dagvilsen och yr i mössan, glömmer vänners födelsedagar, bokade möten och Victors friskdag...

I lördags den 9/6 skulle det vara 4år som Victor skulle ha varit frisk från denna jävla cancer...

Jag minns hur vi gick i nästan en vecka och våndades över dom slutgiltiga provsvaren, det är nog en av dom längsta veckorna jag varit med om.

Men det var värt var enda dag, för glädjen som Victor utstrålade den dagen är värt alla jobbiga och tuffa år med behandling och sjukhus besök.

Han skrek och hoppade runt, hade inte öronen suttit i vägen hade leendet gått hela vägen runt.

Det första han ville var att anordna en friskfest... där alla vänner och familj fick komma. Det blev lite planering och medans vi väntade på den stora dagen tog bara han och jag tåget till Stockholm för att hälsa på moster.

Det var den första resan han gjorde på nästan 3år.

Sen kom då dagen för den stora festen...

Det var tårta, bullar och kakor och massor av vänner och familj. Det var paket som skulle öppnas och det var en sån glad och lycklig kille mitt i allt detta...

Efteråt var han så glad och positiv till livet och det var många planer inför framtiden, och han fick 3,5 år som han verkligen fick leva livet.

Det har varit en tung och jobbig helg och tankarna drar åt just det hållet, den glada dagen blir nu blandat med ilska och djup sorg.

Vet att vi inte skulle ha firat denna dag i år men vi hade ju planerat in en ny friskfest... men så väl gick det ju inte.

Men dagen kommer alltid att ha en plats hos mej, där jag kan ta fram bilden av världens lyckligaste kille!!! //Mamma

Då var det sommarlov här i huset, ska bli skönt att inte behöva tänka på skola ett tag framöver.

Vi började i kyrkan och såg så många fina och förväntansfulla 7:or och 8:or, dom var sååå fina.

Direkt efter Helenas avslutning var det då dags för Victors klass att inta kyrkan...

Vi stod där och vägde fram och tillbaka... ska vi eller ska vi inte????

Men ju längre vi stod där och ju fler föräldrar det kom som blev glada över att vi var där blev det då tillslut en avslutning med Victors klass.

Och himmel vad jobbigt det var!!!!

Det räckte med att dom började sjunga den första sången så var det kört, värre blev det när Helena kom och kramade om mej (känslostorm big time!!!).

Tack gumman för ditt varma stöd, trots att jag gråter mer så är det så skönt att få göra det ihop med dej!!! Älskar dej sååå !!!

Sen var det rektorns tal som satte fart på mej igen... hon pratade om allt roligt som hänt under året men också om den sorg som drabbat elever och skola. Hon berättade att alla elever sålt grejer på skolans dag och att dom fick ihop 3700kr som dom skänker till Victors minnesfond.

Ja då rann tårarna... tack alla barn och personal för allt!!!!

Sen blev det ett besök hos vår tappra kille, lite avslutningsblommor och en examen Affe ska han naturligtvis ha vår lilla älskling !!!

Ja det har varit en jäkligt tuff och sorglig dag, men också en glädjens dag. Så härligt att se Helena med sina vänner och förväntningarna inför sommaren.

Eftermiddagen blev det kaffe och glasstårta tillsammans med morfar!!!

Nu är jag så slut att det blir att försöka hålla sig vaken några timmar till... annars lär natten bli ett helvete...

Ha nu en kanon sommar alla goa barn!!!!! //Mamma

Åh vad vi vacklar fram och tillbaka... vi borde gå men det kommer göra så jävla ont och jag vet inte om vi pallar det.

Blev rörd över inbjudan och jag vill gå, både för skolans skull och för Victors skull... men kommer vi att mäkta med???

Ja vi får se i morgon hur det blir, det blir i alla fall kyrkan när Helena ska gå ur 7:an... hjälp vad stor hon blivit, känns som om det var igår hon gick ur 1:an.)

Det ska bli såå mysigt och känslomässigt, det borde ju som sagt vara två glada sommarbarn som lämnar skolan med många sommarplaner och som bara längtar efter att få uppleva allt som sommaren har att erbjuda.

Ja nu är det ju inte så och jag fasar för alla känslostormar som kommer att komma i morgon... blir en tidig kväll och hopp om ett par timmar av oavbruten sömn... //Mamma