Börjar blir smått frustrerad över hur lång tid vissa saker tar...

Vet att inte vi och våra frågor har första prioritet, men nån jäkla måtta får det väll ändå va.

Undrar om det är så här inom alla grenar av arbetsmarknaden eller om det bara är vården som har rätt att dra ut på allt. Och alla drabbade ska bara niga och bocka och snällt sitta hemma och bara vänta på svar.

Börjar ärligt talat blir rätt irriterad.... Inte nog med att man dygnet runt lever med en sån smärta och sorg över sin älskade son, man ska tydligen inte få svar på hur och varför han gick bort. Ja orsaken vet vi ju tyvärr... men hur kunde det bli så inom svensk sjukvård? Ja det är frågan det!!!!!

Har svårt att se hur vi ska ta oss vidare när vi fortfarande tampas med denna fråga. Svårt att se Helena hur hon dagligen försöker vara stark och ta sig igenom alla måsten.

Måste få berömma vår underbara dotter, hon har en sån kraft och kärlek, och det gör att hon orkar sig framåt trots att vi ser att hon vissa dagar bara vill falla ihop. Ja vissa dagar faller hon också... och då faller hon djupt. Värmer mitt mamma hjärta så när jag ser vilken kärlek mina barn har till varandra, vilket gör Helenas situation än värre.

Helena gumman! vet att du är stark utåt men ibland önskar jag att vi kunde falla ihop tillsammans en stund... för ingen av oss är så starka på insidan. Älskar dej så smulan  !!!

Ja vårt skal utåt kan nog tolkas som starkt... men det är så skört det bara kan bli och insidan är allt annat än starkt.

Nu har vi varit hos Victor   en stund, så nu tänder vi ljusen här hemma och myser i soffan!!!

//Mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det då dags att bege sej ner till Göteborg och Drottning Silvias Barnsjukhus för att träffa dom ansvariga läkarna som hade hand om Victor. Det var med tunga hjärtan och ett känslokrig som vi gick in på sjukhuset, inte varit där sen januari...

För ett par månader sedan orkade vi äntligen anmäla det som hände Victor till IVO. Men det gick ju inte så som vi hoppats på. Dom har som sagt en tidsbegränsning på detta och vi var två veckor försenade med vår anmälan och därför vägrade dom att ut...

Då är det äntligen gjort... Det har funnits i mitt huvud sedan Victor dog, men ingen av oss har orkat ta tag i det. Vi har sen dag ett känt och vetat att något har gått fel i hans behandling. Vi har successivt gått igenom med varandra hur det var o...

Ja då sitter jag här igen och tittar på klockan och minnena strömmar genom huvudet och hjärtat. Jag trodde att vissa delar av detta dygn för två år sedan var gömt i mitt undermedvetna... men icke heller. Allt kommer tillbaka, alla samtal med läka...

Oj vad länge sedan jag skrev här på bloggen, och mycket har hänt sen sist... Den 28/4 har det gått 15 månader sedan vår Victor somnade in och saknaden efter honom är såå otroligt stor. Det kommer den alltid att vara, men man måste lära sig att gå...