Ja då sitter jag här igen och tittar på klockan och minnena strömmar genom huvudet och hjärtat.

Jag trodde att vissa delar av detta dygn för två år sedan var gömt i mitt undermedvetna... men icke heller.

Allt kommer tillbaka, alla samtal med läkare, sköterskor och familjen, alla apparater, sprutor, ingrepp och speciellt allt jag sa, gjorde och hur jag tog på Victor. Alla kramar, pussar och ord som vi sa...ja vi kunde inte sagt dom tillräckligt många gånger.

Filmen från dessa timmar på IVA och dygnet innan spelas upp åter och åter igen....

Och jag kan verkligen känna i min hand nu hur det kändes att lägga den över Victors hjärta och känna när hans lilla underbara hjärta slog sitt sista slag.

Det är bara några få timmar kvar nu tills det är två år sedan min hand låg där över hans hjärta och han lämnade oss i en så stor sorg och saknad.

Klockan 00.06 den 28/1 2012 tog allt slut, då orkade inte hans 10 åriga kropp mer. Allt blev för mycket för hans sjuka kropp och hur mycket alla än försökte gick inte hans liv att rädda. Hur vi har orkat och lyckats ta oss fram under dessa två år begriper ingen av oss, men vi har iallafall kommit så här långt och vi ska med gemensamma krafter ta oss vidare. Det går inte en minut som vi inte tänker på honom och saknar honom.

Imorgon tillägnar vi allt till vår älskade och saknade son/lillebror, med många ljus vid hans grav och här hemma, hans favorit tårta ska ätas för att hedra hans minne!

Victor! vår underbara son och lillebror, vi älskar och saknar dej så otroligt mycket. Du finns i våra hjärtan och liv för alltid  !!!

//Mamma, pappa, stora syster

Och vår kamp mot barncancer fortsätter med att sälja Skyddsängeln Victor och vår insamling i barncancerföreningen. Hjälp oss att besegra denna sjukdom...