För ett par dagar sedan fick jag prova på St.Lucas, och jag som är sååå skeptisk mot sånt måste erkänna mej besegrad....

Fick två timmar första gången, så att vi inte skulle känna oss stressade. Det var nog de jobbigaste timmarna på länge...

Men viken harmonisk miljö och trevliga och så kunniga människor!!!!

Men även så förbaskat jobbigt,,, att behöva berätta allt från början och väcka alla jobbiga och hemska minnen till ytan igen. Vet att det är just det jag behöver och det var samtidigt skönt att få prata och gråta ordentligt.

Det kändes bra att prata med någon som har erfarenhet av just det vi går igenom. Skönt att höra att ens reaktioner av olika slag faktiskt är normalt och när vi pratade om att börja jobba så sa hon bara... "glöm det... det är du inte mogen för".

Efter dom två timmarna var jag så jäkla trött, hade inte pappa hämtat mej hade jag nog somnat på bussen och vem vet vart jag vaknat.

Känner att jag inte är mogen att börja jobba men det ligger som en stressfaktor och man känner att det kanske inte är "normalt" att gå hemma så länge.

Länge... det är ju inte länge, det är ju bara 4 månader sedan livet vändes upp och ner, så jag lyssnar på henne och kopplar bort ordet "jobb"...

Helena gumman har varit iväg på lägerskola med klassen, och tyckte att bara sova 1timme var en kul grej... ja visst är det kul men dagen efter är det inte lika roligt;).

Hon kom hem och efter ett par timmar stupade hon i säng... fick väcka henne efter 4 timmar. Nu ligger hon i halv koma i soffan och längtar efter pizza.

Det lär bli en tidig kväll, men super kul har hon haft och premiär doppet är avklarat... tok unge!!!!

Älskar er sååå mina barn !!! //Mamma

Oj!!! Att det har gått 4 månader sedan vår lilla tappra kille lämnade oss är helt ofattbart...

Dessa fyra månader har gått så sakta, samtidigt känns det som en evighet sedan jag sa "sov gott hjärtat, du har kämpat så tappert och du är värd att slippa alla plågor". Ord som jag menar av hela mitt hjärta men önskar så att du fick vara här hos oss och slippa alla plågor....

Saknar och älskar dej så Victor!!!

Det är tufft, och jag märker att människor vi möter har svårt att veta hur dom ska prata med oss... förstår det till fullo, men snälla... var inte rädda för att fråga oss om Victor eller hur vi mår eller vad det än är. Bryter vi ihop så är de det vi behöver och ni hjälper oss släppa fram det.

Helgen har gått i goda vänners sällskap. Fredagen hade vi nöjet att ha Sofia, Neven och Nova här på middag, så mysigt att samla familjen och bara äta, prata och skratta ihop.

Lördagen ägnade vi oss åt trädgårds jobb, lite plantering, rensa ogräs och gräsklippning. På kvällen blev det grillning med Gabriella och Sarah.

Trotts allt en bra helg, tunga perioder emellan åt men som sagt... Det är 4 månader sedan och det gör att det blir tyngre.

Tur vi har vår underbara Helena, önskar bara att hon kunde prata mer med oss om hur hon mår och tänker. Men jag hoppas så att det kommer med tiden, det är ju henne vi lever för och då vill man så gärna att man ska kunna prata om det som är jobbigt också. Älskar dej så gumman min!!!

Dags att ta kvällen, hoppas på sömn.

 //Mamma

Visste att det skulle bli tufft men vi gick ändå...

Idag var det Skivedskolans dag, det är skolan Victor gick på. Denna dag har dom varje år och eleverna får välja vad deras klass ska göra för att få in lite pengar till saker dom vill ha på skolan.

Det finns alltid ett fik där man kan köpa kaffe och hembakat bröd, lite olika uppträdande, tipspromenad och lekar.

Victors klass sålde bröd och hade en konstutställning.

Självklart blev det lite fikabröd köpt och sen bar det iväg till utställningen.

Där var det kört... entrén var en frivillig peng som gick till barncancerfonden och då började jag ju gråta... sen kom vi in i rummet för utställningen och där står kortet på Victor med ett ljus framför...

Ja då var det total kört, dessa underbara barn har haft vår son i minnet hela dagen och det är så värmande och gör mej till en stolt mamma. Men samtidigt smärtar det så att han inte är där och röjer runt med sina vänner.

Sen möter vi rektorn, hon berättar att eleverna på skolan har bestämt att 20% av intäkterna av denna dag ska gå till Victors minnesfond...

Ja ni kan ju gissa vad som hände då,,, tårarna forsade,,,

Barn och lärare på Skivedskolan!!!

Vi finner inga ord som beskriver vad vi känner inför er givmildhet och ödmjukhet för oss och speciellt för Victor.

Ni är så goa och underbara och vi kan bara säga....TUSEN OCH ÅTER TUSEN TACK!!!!!

Nej nu rinner tårarna igen, ska försöka gråta färdigt och hoppas att natten blir lugnare än den förra då bilder, panikkänsla och hjärtrusning höll mej vaken....

Tack alla igen... //Mamma

Idag har vi haft en riktig slappar dag, behövligt när sömnen jäklas med en.

Men fick ett oväntat men super trevligt besök av en mamma som har en son i Victors klass, hon berättade att klassen hade samlat in pengar för att köpa något roligt till Victor men dom hann tyvärr inte köpa något innan Victor somnade in. Men nu hade dom köpt fina ramar och satt in det sista skolkortet som Victor va med på och gjort en sådan fin tavla där alla skrivit sina namn på. Givetvis så var det med en Affe och en fotbollsspelare.

Åh ni goa barn,,, om ni visste vad denna fina present betyder för oss, det värmer så jätte mycket att ni tänker så på Victor och oss. Det blev många tårar men det var värmande tårar och det värmer när vi ser vilka fina vänner Victor hade.

Er present kommer att sättas upp i Victors rum, just nu står den uppställd på hans hylla.

Tack alla underbara för allt!!!!

Ni vet att ni alltid är välkomna hit fast Victor inte är här...

Nu ska grillen fram, lite grillat i solen får avsluta denna dag. //Mamma

Det är en så konstig känsla och oro i kroppen, men jag måste ju börja lite smått...

Har inte varit till Victor idag, och det är så jäkla jobbigt att inte göra det varje dag. Samtidigt vet jag innerst inne att det måste finnas en viss gräns, i ställe blir det lite extra tid på hans kudde.

Lukten sitter fortfarande kvar, borde ta slut när man ständigt kör ner nosen i den och bara njuter, gråter. Men den är kvar!!!! Tack och lov!!!

Fasar för den dagen då lukten är borta, men fram till den dagen ska jag njuta varje dag...

Sen har jag äntligen fått lite hjälp från kontoret... känns bra att den kom men ändå lite ledsamt att den inte kom på eget bevåg... Men man får va tacksam för allt...

Idag har jag haft mys fika med goa Sofia igen, men idag var det bara vi,,, inga killar utan bara tjejprat!!! Härligt med sådana tillfällen, tack gumman för stunden. Längtar till nästa gång, ha en super bra kväll!

Lars och grannen Tobias har byggt ett soldäck av ett gammalt altangolv uppe i skogsslänten, inte det vackraste bör tilläggas men dom har haft det sååå himla kul och det är ju det som räknas...

Så vi får väll trotsa kvällskylan och gå ut och ta en öl på vår gemensamma altan;))

Ha en bra 17:e maj alla!!! //Mamma

Borde ju egentligen inte bli förvånad, men blir det tyvärr ändå.

Det är ju inte första gången heller och det lär väll inte va den sista.

Vet att det måste vara svårt att möta personer i kris, hur beter man sig, vad ska man säga och tänk om personen bryter ihop...

Men det är bättre med ett mindre bra möte/ samtal än inget alls...

Så jag har dom senaste veckorna funderat på när det är dags för ens arbete att höra av sig för att fråga hur ens medarbetare mår och har det. Själva gruppen har jag pratat med men dom andra då???

Lars jobb har ringt hur många gånger som helst, han har blivit erbjuden samtals hjälp mm mm.

Men till mej,,, nä inte dom inte...

Det lustiga med allt är att vi båda jobbar för samma arbetsgivare, dock inom olika områden. Men vi borde bli erbjudna samma saker i en sådan här situation. Ja alla som drabbats av olika saker som gör dom sjukskrivna måste ju kunna få hjälp att komma tillbaka till arbetet.

Ska man som sjukskriven behöva jaga sina rättigheter?

Borde ju vara självklart!!!!

Jag är så glad att det finns människor runt mej som förstår att man inte orkar och hjälper när det behövs, TACK!!!!

Idag har varit en jobbig dag... hoppas det blir bättre i morgon...//Mamma

Då har vi åter varit hos läkaren... Fortsatt sjukskrivna, men med lite "du borde" kommentarer från läkaren.

-du behöver gå upp i vikt, du behöver gå på promenader och försöka komma ut mer bland folk.... Ja det lär bli problematiskt,, går jag på promenader så förbränner jag mer än det jag orkar stoppar i mej så då går jag inte upp i vikt... åker vi iväg och är där det är mycket folk blir jag så trött att jag somnar när jag kommer hem och då försvinner mina mellanmål som dietisten säger att jag ska äta och då lär jag ju inte öka i vikt...hmmm...

Ja jag har lite att få ihop för att alla ska bli nöjda... Själv är jag nöjd med att jag äter lite mer än dom andra veckorna och att jag klarar en timme bland folk. Ja jag får se hur detta går;)

Idag fick vi ett efterlängtat besök av söt Sofia (Helenas kusin) och hennes mysiga kille Neven. Det blev ett långt och super mysigt besök, blev mycket prat om Victor och allt som hände den sista tiden. Vissa dagar orkar vi inte prata om det men idag var det riktigt skönt att få lätta på hjärtat.

Tack så mycket Sofia och Neven för att ni kom, ni gjorde vår dag och vi hoppas vi ses snart igen. Och Sofia... Tycker du har träffat en riktigt kanon kille, var rädd om varandra och all lyck i framtiden!!!

Nu är orken totalt slut, men så nöjd med dagen... //Mamma

Idag har det åter varit kalas i huset, Helena fyllde 14 år idag och detta har firats med familj, släkt och vänner. Tårta, kakor och många fina presenter. Har en super nöjd dotter som avslutar sin dag med övernattning med goa Frida, mycket fnitter på övervåningen;)

Vi har även varit på Ängevi och tittat på Victors fotbollslags första hemma match, när vi kom dit stod båda lagen på led med händerna bakom ryggen och sänkta huvuden... Dom hedrade Victor med en tyst minut på deras första hemma matchen. Åh var rörda vi blev, tårarna rann och det värmde så... sen var vi kvar och hejade på dom en stund. Kom på mej att jag stod och tittade efter Victor. Det var extremt smärtsamt att vara där men samtidigt väldigt skönt att ha orkat dit.

Stort tack till killarna i FIF-01, tränarna och föräldrarna för den fina minnesstunden!!!

Hoppas ni vann matchen, vi kommer nog förbi en annan gång och hejar på er. Kram på er alla!!!

Kvällen avslutade vi med grillning tillsammans med morfar, moster och Micke. Gott sällskap, mat och dryck... Men nu är jag helt färdig, känns som om man hållt igång i flera dygn... Hoppas sömnen blir god också efter en god dag...//Mamma