Vet att du varit ledsen, och dagen tung och sorglig men du klarade det!

Idag är det första fredagen som Helena orkat gå till skolan sedan Victor gick bort, och jag såg på henne att dagen varit totalt fruktansvärd. Men du klarade det älsklingen min, är så stolt över dej gumman !

Ja då var det då åter dags för den hemska och super tunga fredagen, har börjat tvinga mej själv att inte titta på klockan så ofta, går ju så där kan jag säga;)

Men har försökt hittat på olika saker för att inte titta på den jäkla klockan...

Idag dök prästen som hade hand om Victors begravning upp igen, han gör det med jämna mellanrum för att höra hur vi har det och mår. Tycker det är både trevligt och roligt och han är en sån mysig person. Så det blev lite kaffe och prat om oss och Victor men också mycket skämt och skratt.

Tack Micke för dina besök, dom betyder mycket för oss!!!!

Nu är det snart dags att besöka grannarna och heja fram Färjestad till vinst, och Victor kommer att vara med oss och heja... Så som det ska va, men på ett annat sätt.

Så nu måste den stolta mamman avsluta för idag, stolt mamma till TVÅ underbara barn !!! //Mamma

Ja då var det en sån där jobbig och tung dag igen då...

Alla dagar är jobbiga men vissa är betydligt värre, och idag har det varit just en sån.

Finns ingen speciella anledning till att vissa dagar är värre än andra, dom bara kommer och gör en tokig av saknad, ilska och avundsjuka.

Varför kom den idag? Kan va att vi åter skulle försöka oss på en storhandling, idag slapp jag gå tillbaka med en massa varor men jag hade Victors speciella mat i huvudet hela jäkla tiden. Droppen blev när Lars plockade upp ett paket kräftor. Tänk vad vi letade kräftor i början av januari, han hade ju önskekost på grund av kortisonet och var naturligtvis supersugen på kräftor.

Ja du gubben min!!! Just nu skulle jag kunna handla upp hela lönekontot på kräftor bara du fick vara här hos oss... kommer nog inte kunna handla kräftor igen utan att tänka på Victor.

Samma sak med pepparkakor... Helena sa att hon aldrig mer vill baka pepparkakor! Jag frågade varför? Jo det var det sista vi gjorde ihop med mormor och Victor, dagen efter dog mormor och Victor blev sjuk. Men jag kommer att äta dom och tänka på både mormor och Victor, det var ju Vickes favorit kakor och jag ska äta dom med kärlek!!!

Den ungen är för go !!!

Nej nu är det dags att avsluta denna tunga dag och hoppas att morgondagen blir lite bättre....// Mamma

Ja då var ännu en dag snart över...

Idag har vi varit och fixat pass inför vår lilla resa i sommar. Passade på att beställa en kamin när vi ändå var i stan.

Tack Fredrik för hjälpen, och all hjälp vi kommer att få när den ska monteras in... Super tack!!!

Det är väl bäst jag fortsätter på temat sport från igår...  Victor älskade bilsport!!!

För er som inte känner oss så var bilar Victors stora passion från det han var cirka 1år, allt var "brumbrum" och han lärde sig bilmärken väldigt fort.

Det räckte att han såg taket på bilen så visste han vilken bil det var. Och bilintresset fortsatte år efter år, men den största lyckan var nog när morfar byggde färdigt sin gula Lotus. Victor var med från dag ett och var väl mer eller mindre i vägen för morfar men han fick vara med och titta och greja lite. Men den dagen morfar tog med Victor på premiärturen... oj oj oj... vilken stolt och super glad unge vi hade, han satt som på moln och kollade in allt morfar gjorde, hängde sig ut åt sidan för att kolla däcken och lyssna på ljudet.

Ja det var en dag jag aldrig kommer glömma och jag kommer njuta av varje åktur hädanefter och tänka på Victor...

Din och morfars gula "brumbrum"

Ja det blev ännu ett litet minne att berätta, känns både tungt och väldigt bra. Det lär bli fler.... //Mamma

Är totalt slut... Men tror jag kommer att somna fort, för det har ju inte hänt på många veckor.

Tänk om den där filmen kunde bli kortare också, då somnar jag ännu fortare. Eller om den kunde ersättas av alla trevliga bilder jag har av Victor. Åh vad jag längtar efter det, på dagarna kan jag sitta och småskratta åt tokiga och roliga saker han gjort. För han var så himla snabbtänkt och snabb i kommentarerna, så himla rolig;)

Tänk när han gick månader och åter månader och härmade Mr Bean, gud va trött jag var att höra på det... nu njuter jag av att tänka tillbaka på hur han höll på. Duktig var han på det också... helloo:))))

Mammas tokunge !

Ikväll har jag tänkt och saknat honom så jäkla mycket.

Jag lever ju ihop med en icke sportintresserad karl, så när hockeyslutspelet dragit igång har det varit min och Victors tid.

Åh vad vi har tjoat och hejat på Färjestad genom åren, men nu sitter man där utan honom. Då gör sig saknaden och tomheten efter honom sig påmind med en sådan kraft att jag måste lämna tv:n med jämna mellan rum, bara för att samla mej lite. Men han är helt klart med och hejar på sitt ställe, det vet jag!!!

Och titta så bra det gick;) första matchen tog vi ju. Gött Victor... där satt den!!!!!

Nu är det dags att krama kudden och hoppas att Helena vaknar utan migrän imorgon. Natti alla! //Mamma

Det har varit en extremt tung helg.

Det är nu som sagt åtta veckor sedan vi förlorade vår underbara, älskade Victor. Det känns som om allt hände igår samtidigt som det känns som om det var år sedan jag höll om honom senast.

Konstigt att det kan kännas så olika...

Men vi har så goa vänner och grannar, umgåtts med underbara människor hela helgen. Det har varit bilmeck, loppisrunda, auktion och en massa fika timmar.

Om ni bara visste hur mycket ni betyder för oss, fast vi är på dåligt humör eller ledsna så står ni ut med oss timme efter timme. Älskar er så mycket !!!

Imorgon ska vi försöka skingra tankarna med söta granntjejen Linn, ett par timmar som barnvakt och man är helt slut. Men då vet jag att jag får sova bättre på natten, och hon hjälper oss att tänka på annat och orka med dagen lite lättare.

Hoppas vädret blir lika bra som de senaste dagarna.

Nu soffmys med älskade Helena!!!! //Mamma

Idag är det åtta veckor sedan Victor låg på intensiven och kämpade med näbbar och klor för att klara kampen mot blodförgiftningen...

Åtta långa veckor sedan livet vändes upp och ner och satte allt på en lavinkant.

Fredagar är den jobbigaste dagen i veckan, kommer ihåg var enda sekund av det där dygnet och man återupplever den fredagen varje fredag.

Trots alla försök att skingra tankarna går det inte att blockera dom hemska minnena och synen av Victor liggandes på Intensiven med alla slangar och maskiner som pep i tid och otid.

Kan blunda och känna honom, känna hur jag höll hans lilla hand i min, hur jag viskade till honom hur mycket jag älskar honom och hur tapper och duktig han var som kämpade så.

Och om några timmar lägger jag handen över mitt eget hjärta, så som jag la min hand på Victors när det slog sitt sista slag för åtta veckor sedan... Och som jag kommer att göra många fredagar fram över....//Mamma

Hur hanterar man sorg?

Hur gör man för att få ihop andras sorgarbete med ens egna?

Ja det är många frågor och hinder efter en sådan här förlust och det är många att ta hänsyn till samtidigt som man har sitt egna sorgarbete.

Hur man får sitt "nya jag" att gå ihop med den andras "nya jag" är ingen lek.

Det är svårt att förstå hur den andar tänker och känner när man knappt förstår sig själv, och så ska man försöka hålla ihop ett gemensamt liv i allt detta.

Sen ska man visa sitt barn att hon är vårt allt och att man älskar henne till tusen samtidig som man sörjer sitt andra barn och hela tiden pratar om honom och hur mycket man älskar och saknar honom.

Dom har ju alltid varit vårt allt och nu saknas en och den andra kan ju aldrig ta dennes plats, dom är ju två unika individer som har sina speciella kännetecken och det är ju det man saknar också. Vet att Lars saknar dom där "son/pappa" grejerna som aldrig kan bli det samma med ens dotter. Och det är ju samma sak för mej, vi hade ju våra speciella grejer. Men vi är ju så tacksamma för att vi har satt två barn till världen och att vi har kvar våran Helena och våra speciella saker. Just dom "speciella grejerna" betyder allt nu, och som gör en glad!!!

Men det är så lätt att allt blir fel... Man tänker sig inte för och små onödiga grodor hoppar ur munnen och sårar den andra, så man går hela tiden och försöker tänka på hur den andra mår och hur man säger olika saker. Allt för att inte såra någon.

Det är svårt och tungt att hela tiden försöka förstå den andre samtidigt som man knappt förstår sig själv. Och det blir fel med jämna mellan rum... tyvärr!!!

Vi har en tuff tid framför oss och det kommer nog att bli svårt att få allt att fungera. Men skam den som ger sig...//Mamma

Idag när vi kom till Victor brast våra hjärtan.

Barnens kusin Sofia hade varit där och hälsat på, och gjort så otroligt fint.

Det brann ett ljus och så hade hon skrivit ett sånt fint brev till Victor och ställt dit en riktig "Victor bil".

Åh va det gjorde ont i hjärtat, samtidigt som jag blev så otroligt rörd.

Man vet att andra också saknar vår härliga kille, men man så uppe i sin egen sorg att man inte ser det. Men efter en sån här fin sak inser man att det vi lever i nu verkligen är sant och att andra också saknar honom.

Sofia!!! Tack så otroligt mycket för det fina brevet och bilen. Det värmer så i våra hjärtan. Tack gumman !

Det blev många tårar hos Victor idag men allt var så fint....//Mamma