Ja jag är jämt lite dagvilsen och yr i mössan, glömmer vänners födelsedagar, bokade möten och Victors friskdag...

I lördags den 9/6 skulle det vara 4år som Victor skulle ha varit frisk från denna jävla cancer...

Jag minns hur vi gick i nästan en vecka och våndades över dom slutgiltiga provsvaren, det är nog en av dom längsta veckorna jag varit med om.

Men det var värt var enda dag, för glädjen som Victor utstrålade den dagen är värt alla jobbiga och tuffa år med behandling och sjukhus besök.

Han skrek och hoppade runt, hade inte öronen suttit i vägen hade leendet gått hela vägen runt.

Det första han ville var att anordna en friskfest... där alla vänner och familj fick komma. Det blev lite planering och medans vi väntade på den stora dagen tog bara han och jag tåget till Stockholm för att hälsa på moster.

Det var den första resan han gjorde på nästan 3år.

Sen kom då dagen för den stora festen...

Det var tårta, bullar och kakor och massor av vänner och familj. Det var paket som skulle öppnas och det var en sån glad och lycklig kille mitt i allt detta...

Efteråt var han så glad och positiv till livet och det var många planer inför framtiden, och han fick 3,5 år som han verkligen fick leva livet.

Det har varit en tung och jobbig helg och tankarna drar åt just det hållet, den glada dagen blir nu blandat med ilska och djup sorg.

Vet att vi inte skulle ha firat denna dag i år men vi hade ju planerat in en ny friskfest... men så väl gick det ju inte.

Men dagen kommer alltid att ha en plats hos mej, där jag kan ta fram bilden av världens lyckligaste kille!!! //Mamma

Då var det sommarlov här i huset, ska bli skönt att inte behöva tänka på skola ett tag framöver.

Vi började i kyrkan och såg så många fina och förväntansfulla 7:or och 8:or, dom var sååå fina.

Direkt efter Helenas avslutning var det då dags för Victors klass att inta kyrkan...

Vi stod där och vägde fram och tillbaka... ska vi eller ska vi inte????

Men ju längre vi stod där och ju fler föräldrar det kom som blev glada över att vi var där blev det då tillslut en avslutning med Victors klass.

Och himmel vad jobbigt det var!!!!

Det räckte med att dom började sjunga den första sången så var det kört, värre blev det när Helena kom och kramade om mej (känslostorm big time!!!).

Tack gumman för ditt varma stöd, trots att jag gråter mer så är det så skönt att få göra det ihop med dej!!! Älskar dej sååå !!!

Sen var det rektorns tal som satte fart på mej igen... hon pratade om allt roligt som hänt under året men också om den sorg som drabbat elever och skola. Hon berättade att alla elever sålt grejer på skolans dag och att dom fick ihop 3700kr som dom skänker till Victors minnesfond.

Ja då rann tårarna... tack alla barn och personal för allt!!!!

Sen blev det ett besök hos vår tappra kille, lite avslutningsblommor och en examen Affe ska han naturligtvis ha vår lilla älskling !!!

Ja det har varit en jäkligt tuff och sorglig dag, men också en glädjens dag. Så härligt att se Helena med sina vänner och förväntningarna inför sommaren.

Eftermiddagen blev det kaffe och glasstårta tillsammans med morfar!!!

Nu är jag så slut att det blir att försöka hålla sig vaken några timmar till... annars lär natten bli ett helvete...

Ha nu en kanon sommar alla goa barn!!!!! //Mamma

Åh vad vi vacklar fram och tillbaka... vi borde gå men det kommer göra så jävla ont och jag vet inte om vi pallar det.

Blev rörd över inbjudan och jag vill gå, både för skolans skull och för Victors skull... men kommer vi att mäkta med???

Ja vi får se i morgon hur det blir, det blir i alla fall kyrkan när Helena ska gå ur 7:an... hjälp vad stor hon blivit, känns som om det var igår hon gick ur 1:an.)

Det ska bli såå mysigt och känslomässigt, det borde ju som sagt vara två glada sommarbarn som lämnar skolan med många sommarplaner och som bara längtar efter att få uppleva allt som sommaren har att erbjuda.

Ja nu är det ju inte så och jag fasar för alla känslostormar som kommer att komma i morgon... blir en tidig kväll och hopp om ett par timmar av oavbruten sömn... //Mamma

För ett par dagar sedan fick jag prova på St.Lucas, och jag som är sååå skeptisk mot sånt måste erkänna mej besegrad....

Fick två timmar första gången, så att vi inte skulle känna oss stressade. Det var nog de jobbigaste timmarna på länge...

Men viken harmonisk miljö och trevliga och så kunniga människor!!!!

Men även så förbaskat jobbigt,,, att behöva berätta allt från början och väcka alla jobbiga och hemska minnen till ytan igen. Vet att det är just det jag behöver och det var samtidigt skönt att få prata och gråta ordentligt.

Det kändes bra att prata med någon som har erfarenhet av just det vi går igenom. Skönt att höra att ens reaktioner av olika slag faktiskt är normalt och när vi pratade om att börja jobba så sa hon bara... "glöm det... det är du inte mogen för".

Efter dom två timmarna var jag så jäkla trött, hade inte pappa hämtat mej hade jag nog somnat på bussen och vem vet vart jag vaknat.

Känner att jag inte är mogen att börja jobba men det ligger som en stressfaktor och man känner att det kanske inte är "normalt" att gå hemma så länge.

Länge... det är ju inte länge, det är ju bara 4 månader sedan livet vändes upp och ner, så jag lyssnar på henne och kopplar bort ordet "jobb"...

Helena gumman har varit iväg på lägerskola med klassen, och tyckte att bara sova 1timme var en kul grej... ja visst är det kul men dagen efter är det inte lika roligt;).

Hon kom hem och efter ett par timmar stupade hon i säng... fick väcka henne efter 4 timmar. Nu ligger hon i halv koma i soffan och längtar efter pizza.

Det lär bli en tidig kväll, men super kul har hon haft och premiär doppet är avklarat... tok unge!!!!

Älskar er sååå mina barn !!! //Mamma

Oj!!! Att det har gått 4 månader sedan vår lilla tappra kille lämnade oss är helt ofattbart...

Dessa fyra månader har gått så sakta, samtidigt känns det som en evighet sedan jag sa "sov gott hjärtat, du har kämpat så tappert och du är värd att slippa alla plågor". Ord som jag menar av hela mitt hjärta men önskar så att du fick vara här hos oss och slippa alla plågor....

Saknar och älskar dej så Victor!!!

Det är tufft, och jag märker att människor vi möter har svårt att veta hur dom ska prata med oss... förstår det till fullo, men snälla... var inte rädda för att fråga oss om Victor eller hur vi mår eller vad det än är. Bryter vi ihop så är de det vi behöver och ni hjälper oss släppa fram det.

Helgen har gått i goda vänners sällskap. Fredagen hade vi nöjet att ha Sofia, Neven och Nova här på middag, så mysigt att samla familjen och bara äta, prata och skratta ihop.

Lördagen ägnade vi oss åt trädgårds jobb, lite plantering, rensa ogräs och gräsklippning. På kvällen blev det grillning med Gabriella och Sarah.

Trotts allt en bra helg, tunga perioder emellan åt men som sagt... Det är 4 månader sedan och det gör att det blir tyngre.

Tur vi har vår underbara Helena, önskar bara att hon kunde prata mer med oss om hur hon mår och tänker. Men jag hoppas så att det kommer med tiden, det är ju henne vi lever för och då vill man så gärna att man ska kunna prata om det som är jobbigt också. Älskar dej så gumman min!!!

Dags att ta kvällen, hoppas på sömn.

 //Mamma

Visste att det skulle bli tufft men vi gick ändå...

Idag var det Skivedskolans dag, det är skolan Victor gick på. Denna dag har dom varje år och eleverna får välja vad deras klass ska göra för att få in lite pengar till saker dom vill ha på skolan.

Det finns alltid ett fik där man kan köpa kaffe och hembakat bröd, lite olika uppträdande, tipspromenad och lekar.

Victors klass sålde bröd och hade en konstutställning.

Självklart blev det lite fikabröd köpt och sen bar det iväg till utställningen.

Där var det kört... entrén var en frivillig peng som gick till barncancerfonden och då började jag ju gråta... sen kom vi in i rummet för utställningen och där står kortet på Victor med ett ljus framför...

Ja då var det total kört, dessa underbara barn har haft vår son i minnet hela dagen och det är så värmande och gör mej till en stolt mamma. Men samtidigt smärtar det så att han inte är där och röjer runt med sina vänner.

Sen möter vi rektorn, hon berättar att eleverna på skolan har bestämt att 20% av intäkterna av denna dag ska gå till Victors minnesfond...

Ja ni kan ju gissa vad som hände då,,, tårarna forsade,,,

Barn och lärare på Skivedskolan!!!

Vi finner inga ord som beskriver vad vi känner inför er givmildhet och ödmjukhet för oss och speciellt för Victor.

Ni är så goa och underbara och vi kan bara säga....TUSEN OCH ÅTER TUSEN TACK!!!!!

Nej nu rinner tårarna igen, ska försöka gråta färdigt och hoppas att natten blir lugnare än den förra då bilder, panikkänsla och hjärtrusning höll mej vaken....

Tack alla igen... //Mamma

Idag har vi haft en riktig slappar dag, behövligt när sömnen jäklas med en.

Men fick ett oväntat men super trevligt besök av en mamma som har en son i Victors klass, hon berättade att klassen hade samlat in pengar för att köpa något roligt till Victor men dom hann tyvärr inte köpa något innan Victor somnade in. Men nu hade dom köpt fina ramar och satt in det sista skolkortet som Victor va med på och gjort en sådan fin tavla där alla skrivit sina namn på. Givetvis så var det med en Affe och en fotbollsspelare.

Åh ni goa barn,,, om ni visste vad denna fina present betyder för oss, det värmer så jätte mycket att ni tänker så på Victor och oss. Det blev många tårar men det var värmande tårar och det värmer när vi ser vilka fina vänner Victor hade.

Er present kommer att sättas upp i Victors rum, just nu står den uppställd på hans hylla.

Tack alla underbara för allt!!!!

Ni vet att ni alltid är välkomna hit fast Victor inte är här...

Nu ska grillen fram, lite grillat i solen får avsluta denna dag. //Mamma

Det är en så konstig känsla och oro i kroppen, men jag måste ju börja lite smått...

Har inte varit till Victor idag, och det är så jäkla jobbigt att inte göra det varje dag. Samtidigt vet jag innerst inne att det måste finnas en viss gräns, i ställe blir det lite extra tid på hans kudde.

Lukten sitter fortfarande kvar, borde ta slut när man ständigt kör ner nosen i den och bara njuter, gråter. Men den är kvar!!!! Tack och lov!!!

Fasar för den dagen då lukten är borta, men fram till den dagen ska jag njuta varje dag...

Sen har jag äntligen fått lite hjälp från kontoret... känns bra att den kom men ändå lite ledsamt att den inte kom på eget bevåg... Men man får va tacksam för allt...

Idag har jag haft mys fika med goa Sofia igen, men idag var det bara vi,,, inga killar utan bara tjejprat!!! Härligt med sådana tillfällen, tack gumman för stunden. Längtar till nästa gång, ha en super bra kväll!

Lars och grannen Tobias har byggt ett soldäck av ett gammalt altangolv uppe i skogsslänten, inte det vackraste bör tilläggas men dom har haft det sååå himla kul och det är ju det som räknas...

Så vi får väll trotsa kvällskylan och gå ut och ta en öl på vår gemensamma altan;))

Ha en bra 17:e maj alla!!! //Mamma