Borde ju egentligen inte bli förvånad, men blir det tyvärr ändå.

Det är ju inte första gången heller och det lär väll inte va den sista.

Vet att det måste vara svårt att möta personer i kris, hur beter man sig, vad ska man säga och tänk om personen bryter ihop...

Men det är bättre med ett mindre bra möte/ samtal än inget alls...

Så jag har dom senaste veckorna funderat på när det är dags för ens arbete att höra av sig för att fråga hur ens medarbetare mår och har det. Själva gruppen har jag pratat med men dom andra då???

Lars jobb har ringt hur många gånger som helst, han har blivit erbjuden samtals hjälp mm mm.

Men till mej,,, nä inte dom inte...

Det lustiga med allt är att vi båda jobbar för samma arbetsgivare, dock inom olika områden. Men vi borde bli erbjudna samma saker i en sådan här situation. Ja alla som drabbats av olika saker som gör dom sjukskrivna måste ju kunna få hjälp att komma tillbaka till arbetet.

Ska man som sjukskriven behöva jaga sina rättigheter?

Borde ju vara självklart!!!!

Jag är så glad att det finns människor runt mej som förstår att man inte orkar och hjälper när det behövs, TACK!!!!

Idag har varit en jobbig dag... hoppas det blir bättre i morgon...//Mamma

Då har vi åter varit hos läkaren... Fortsatt sjukskrivna, men med lite "du borde" kommentarer från läkaren.

-du behöver gå upp i vikt, du behöver gå på promenader och försöka komma ut mer bland folk.... Ja det lär bli problematiskt,, går jag på promenader så förbränner jag mer än det jag orkar stoppar i mej så då går jag inte upp i vikt... åker vi iväg och är där det är mycket folk blir jag så trött att jag somnar när jag kommer hem och då försvinner mina mellanmål som dietisten säger att jag ska äta och då lär jag ju inte öka i vikt...hmmm...

Ja jag har lite att få ihop för att alla ska bli nöjda... Själv är jag nöjd med att jag äter lite mer än dom andra veckorna och att jag klarar en timme bland folk. Ja jag får se hur detta går;)

Idag fick vi ett efterlängtat besök av söt Sofia (Helenas kusin) och hennes mysiga kille Neven. Det blev ett långt och super mysigt besök, blev mycket prat om Victor och allt som hände den sista tiden. Vissa dagar orkar vi inte prata om det men idag var det riktigt skönt att få lätta på hjärtat.

Tack så mycket Sofia och Neven för att ni kom, ni gjorde vår dag och vi hoppas vi ses snart igen. Och Sofia... Tycker du har träffat en riktigt kanon kille, var rädd om varandra och all lyck i framtiden!!!

Nu är orken totalt slut, men så nöjd med dagen... //Mamma

Idag har det åter varit kalas i huset, Helena fyllde 14 år idag och detta har firats med familj, släkt och vänner. Tårta, kakor och många fina presenter. Har en super nöjd dotter som avslutar sin dag med övernattning med goa Frida, mycket fnitter på övervåningen;)

Vi har även varit på Ängevi och tittat på Victors fotbollslags första hemma match, när vi kom dit stod båda lagen på led med händerna bakom ryggen och sänkta huvuden... Dom hedrade Victor med en tyst minut på deras första hemma matchen. Åh var rörda vi blev, tårarna rann och det värmde så... sen var vi kvar och hejade på dom en stund. Kom på mej att jag stod och tittade efter Victor. Det var extremt smärtsamt att vara där men samtidigt väldigt skönt att ha orkat dit.

Stort tack till killarna i FIF-01, tränarna och föräldrarna för den fina minnesstunden!!!

Hoppas ni vann matchen, vi kommer nog förbi en annan gång och hejar på er. Kram på er alla!!!

Kvällen avslutade vi med grillning tillsammans med morfar, moster och Micke. Gott sällskap, mat och dryck... Men nu är jag helt färdig, känns som om man hållt igång i flera dygn... Hoppas sömnen blir god också efter en god dag...//Mamma

Blir så jäkla arg och ledsen när jag för ett par dagar sedan läste tidningen om två föräldrar som miste sitt barn i höstas i cancer.

Nu blev dom utförsäkrade från försäkringskassan, nu ska dom blunda för sin sorg och bara kliva upp på morgonen som om ingenting har hänt...

Hur kan Försäkringskassan bestämma över hur andra människor mår och behöver? Hur kan man bara slänga ut människor i arbete när dom genomgått något sådant här.

Kan bara se på hur jag själv mår och fungerar, skulle aldrig fixa att gå till jobben nu. Fixar ju inte alla dagar här hemma utan bara sitter och stirrar rakt ut medans tårarna rinner...

Hur ska man då kunna jobba heltid???

Hoppas att dom får rätt att  vara hemma och låta sorgarbetet få ta den tid det tar, ett sådant arbete kan man inte skynda på...

Man blir rädd över att själv behöva kämpa för sin egen kamp att få vara hemma och sakta återgå till en ny vardag, vet inte om jag skulle orka bråka med F-kassan, alla energi går ju åt att försöka få vardagen att fungera.

Hoppas att alla som kan hjälper dessa föräldrar till rätten att få vara hemma den tid dom behöver!!!!

//Mamma

Ja man glömmer aldrig den dagen ens barn föddes...

Kommer ihåg det som om det var igår, vad jag gjorde under dagen, vilken tid den första värken kom och färden in till sjukhuset...

Hur jag skrek efter bedövnings spruta och hur barnmorskan log och sa att det hinner vi inte...  det tog bara 27 minuter så låg han på min mage .

Denna lilla kille som var så likt sin pappa, bara 3050g och 50cm lång och hur underbar som helst.

Jag minns när Helena såg han för första gången,,, han låg i hennes lilla knä och var hur nöjd som helst. Det var dock inte Helena, när hon senare gick med mormor där ifrån sa hon " mormor, kan man lämna honom tillbaka? ".

Men sen var han den bästa lillebror man kan få och deras relation blev helt otrolig!!! Dom har aldrig bråkat, lite tjafs men inget mer. Utan dom hade en fantastisk syskonkärlek och var de bästa vännerna!!!

Ja idag är det Victors födelsedag.. idag skulle han ha fyllt 11år och det har varit en tung och jobbig dag. Vi har ätit Victors favorit tårta och var till graven med blommor och en Affe så klart.

Försökt gjort dagen ljus men saknaden är så bedövande.

Tack alla som varit hos Victor med blommor, giraff och annat fint, det var såå fint där när vi kom och det värmer så. Tack alla!!!

VICTOR VÅRT HJÄRTA, STORT GRATTIS PÅ DIN 11ÅRS DAG! ÄLSKAR OCH SAKNAR DEJ SÅ OTROLIGT MYCKET  !

// Mamma, pappa, syrran

Saknar dig min underbara bror,trodde de va vi som va starka som soldater slogs mot döden. Trodde de va vi som kunde gå igenom eld och vatten men nu när du inte finns här hos mig vet jag inte vad jag är.. Jag visste vem jag va innan du dog men nu vet jag inte,
Hoppas du har de bra där du är nu och ta hand om dej. Kan inte förstå att de va just du som dog ,när jag vaknade , vaknade jag med blöta kuddar nu nu kan jag inte gråta mina tårar är slut jag har tömt dom..♥ R.I.P Min älskade bror Victor Lars Olsen du kommer alltid vara den saknade och älskade,av mig är du alltid älskad du är min ögonsten det är bara dej jag ser puss bror..♥

//Helena

Då är den gjord... Min första tatuering och det blev naturligtvis en minnes tatuering.

Sen Victors första dag i livet har han haft dom goaste händerna, varje tillfälle jag fått har jag pussat, kramat och hållit han händer.

Det är märkligt hur det kan bli, Victor hade händerna och Helena har dom goaste kinderna som finns.

Vid varje sjukhusbesök när Victor varit rädd eller ledsen eller bara suttit nära har jag hållit han händer, så också hans sista dygn i livet... Dom säger att medvetslösa personer hör omgivningen så vi pratade med honom hela tiden, sa hur mycket vi älskade honom och hur stark han var som kämpade så tappert. Och under alla dessa otroligt jobbiga timmarna så höll vi honom i handen, pussade, kramade och höll dom mot kinden. I hans andra hand höll han sin Affe.

När han somnat in hade personalen bäddat så fint och lagt hans underbara händer så fint på täcket, då sa jag till Lars " snälla ta ett kort på hans händer, dom ska jag ha som tatuering".

Och idag blev det verklighet,,, nu har jag dom underbaraste händerna som funnits på min arm!!!

Ett super stort tack till Dennis på Wedge Ink som gjorde den så fin, det är verkligen Victors händer. Tack!!!!

//Mamma

Då har det varit valborg för första gången utan Victor...

Som vanligt åkte vi till Våxnäs för att titta på årets majbrasa, där vi bodde när barnen var mindre.

Helena har många vänner där och hon ville dit som vanligt, väl där blev det lite för jobbigt för mej.

Många minnesbilder kom upp, såg nästan hur Victor kom ner farandes på Bobben i pulkabacken... Såg lokalen där båda barnen gått med dagmamman, såg framför mej hur dom sprang runt på sin årliga dagisjogg och hur nöjda barnen var när trollet kom och dom fick en var sin glass efteråt, lekparken där Victor klämde sitt finger i en cykel så det blev ett besök hos doktorn, backen där han åkte ner med en traktor och landade på pannan... också ett resultat för farbror doktorn, minns förra årets majbrasa... va kul dom hade när dom sprang runt och härjade med sina dagmamma kompisar och skolkompisar...

Ja årets majbrasa började med tårar....

Samtidigt var det mysigt att vara där och låta Helena får träffa sina vänner, jobbiga minnen men samtidigt många bra och lyckliga minnen, efter alla tårar kunde jag ändå le åt alla bus och hyss vår lille man lyckades med under dom åren, och det mina vänner var många...

Efter majbrasan blev det lite vin och små prat hos goa grannarna, skönt att skingra tankarna en liten stund. Nu ska jag försöka mej på lite sömn, har varit dåligt med det ett tag.

Hoppas ni haft en trevlig Valborg alla goa!!! //Mamma