Nu tycker jag att saker börjar skifta skepnad dag för dag, vet aldrig hur dagen kommer att bli men saker jag trodde jag hade bearbetat återkommer med storm.

Filmen som har spelats upp varje kväll sen Victor lämnade oss börjar bli lite kortare men nu börjar ett bildspel av händelser det sista dygnet dyka upp när som helst under dagen.

Kan göra något och helt plötsligt kommer en händelse som helt slår undan benen på mej. Och det går inte att få bort den utan just den händelsen måste få ta sin tid och plats.

Sen kan det gå timmar innan det slår till igen... Vissa dagar kommer det inga bildspel men då vet jag att filmen på kvällen blir längre och jobbigare.

Det är som om sorgarbetet måste påminna mej hela tiden om vad som hände det dygnet, verkar inte finnas några genvägar eller att man kan byta ut filmen och bildspelet mot glada och mysiga minnen.

Visst har jag roliga, tokiga och mysiga minnen också, men dom gör mej även väldigt ledsen fast på ett annat vis.

Helena har också en super jobbig period just nu... Det behövs inte mycket för att hon ska bli så ledsen att hon får gå undan. Andras familjerelationer och syskonrelationer påverkar henne jätte mycket och hon känner en stark avundsjuka. Vet precis hur hon tänker och känner... för det är lika för mej och Lars.

Idag har bildspelet hållit sig borta, så då är det väll bara att förvänta sig att filmen rullar på rejält ikväll... Eller så kanske det är tid för en liten ändring....//Mamma

Allt är som en lång och otäck mardröm, en mardröm som aldrig verkar ta slut.

Igår när vi var hos Victor stod jag bara där och bara önskade att någon kunde väcka mej ur denna jävla mardröm. För det är väl en mardröm...

Det är så overkligt och jag tror att jag fattat vad som hänt, men så kommer allt över mej och jag fattar ingenting. Allt är så konstigt, orättvist, smärtsamt och mardrömslikt så någon måste väcka mej snart.

Hur ska man kunna stå vid sin sons grav och inse att allt är verkligt, det är ju omöjligt.

Så snälla!!! Klipp till mej så jag vaknar ur detta helvete...

Vaknar varje morgon och väntar på att mina två barn ska komma ner och sticka in huvudet och säga godmorgon mamma!

Jag ligger där och bara väntar och blir så glad när Helenas huvud syns, och så tänker jag att ja Vicke han sover väl minst en timme till som vanligt... men det blir ju bara ett huvud som syns, och då börjar allt igen... mardrömmen är kvar...

Idag när vi kom till Victor brast jag igen... Helena hade varit där innan oss och gjort så fin, hon hade satt dit en "kramnalle" och en lapp med världens sannaste text "Syskon livet ut oavsett vad ".

Tack hjärtat! du är världens goaste storasyster!!! //Mamma

Ja denna påsken blev inget som det var tänkt...

Vi skulle försöka oss på vår första helg hemifrån sen Victor gick bort, ett besök hos barnens moster i Stockholm stod på agendan...

Det var en jobbig resa redan innan vi skulle åka och jag brottades med samvetet över att åka ifrån Victor så många dagar. Hade fått goa Lotta att passa katten och goa Gabriella att besöka Victor och tända ljus där varje dag.

Men vad händer, jo Lars blir naturligtvis sjuk igen och kan inte åka med, försökte övertala honom att vi alla skulle stanna hemma men den gick inte.

Och eftersom inte pappa skulle med ville ju inte Helena med heller... så efter mycket vånda bestämde jag mej för att jag och Helena skulle åka upp ihop med morfar.

Resultatet blev ju så där, saknaden efter Victor var enorm, men vi lyckades göra lite roliga och mysiga saker ändå.

Vi åkte Gokart, jätte kul men blev såå känslosamt jobbigt... Vem kör gokart samtidigt, jo Victors idol Sean Banan!!!

Då blev det med en gång super tufft, vet att Victor skulle ha älskat gokart och att se Sean Banan. Men vi hade en rolig åkstund och var nöjda och blåslagna efteråt.

Väl hemma blev det graven nästan på en gång, blev så glad över att se att fler varit där med ljus och blommor, TACK!!!

Ja då har vi snart tagit oss igenom den första storhelgen utan vår älskade kille, jobbigt, tungt och fruktansvärt...

Saknar dej så mycket gubben min !!! //Mamma

Det blev många tårar när jag kom till Victor idag, samtidigt blev jag så varm i hjärtat.

Barnen i Victors klass hade varit där med en så fin korg med påskliljor och en liten söt nalle och ett så fint skrivet kort och så brann det ett ljus bredvid. Då brast det för mej, många tårar rann nerför kinderna, samtidigt blev jag så glad och rörd över att dom varit där och att dom tänkt på honom inför denna helg.

Tack alla goa barn och lärare för att ni varit hos Victor och gjort så fint, blev så glad. Super tack!!!!

Det har varit en jobbig och känslomässig dag, men så får det va... //Mamma

En dag med många tankar...

Det har gått runt i huvudet idag med många olika och jobbiga tankar.

Det är ju snart dags för vår första storhelg utan Victor och det sätter igång en massa tankar och minnen.

Påsk har väl inte varit den viktigaste storhelgen för oss men den har ändå många minnen som nu kommer tillbaka.

Minns speciellt det året som Victor var 3år, han lyckades få Vattenkoppar veckan innan påsk och var så bedrövad över att inte kunna gå runt som påskgubbe.

Vågade ju inte släppa iväg en super prickig kille runt kvarteret. Men målad och utklädd blev han, och så söt gubbe sen!

Sen tittade Helena på han och sa att "håll morfar sällskap så tar jag med mormor och fixar godis åt oss båda".

Victor satte sig vid morfar och väntade tålmodigt, kikade ut mot gata med jämna mellan rum och när han fick syn på syrran igen och fick titta ner i korgen så sa han " Åh vad mycket godis!! Du är världens snällaste, tack såå mycket"

Sen satte dom sig vi bordet och delade upp allt godis exakt lika. Inte ett bråk eller ont ord, sen satte dom sig och bara tryckte in godis i munnen. "Va gott det va Helena, och så slapp jag bli trött i bena". Ja vi har världens goaste ungar !!!

Vi har också gjort mysiga saker under dagen, eftermiddagen bestod av mysfika hos barnens faster Karin. Det var så roligt och mysigt att få se henne igen och go hembakad fika fick vi också;) Helena var så glad över den fina presenten hon fick och väldigt rörd över att Faster blev så glad över hennes lilla gåva. Super tack Karin för fikat och att vi fick komma, betyder så mycket!!! Härligt att veta att presenten kommer att ha en speciell plats hos dej, TACK!!!

Nu ska vi försöka sov ett par timmar....//Mamma

Åh vad blandade känslor, blir helt koko i skallen...

Idag fyller pappa Lars år och det ska naturligtvis firas med tårta, paket och goa vänner. Och så blev det också, altanen var fylld till brädden av underbara människor, mycket prat och skratt och tårta.

Lars var nöjd med dagen, trots att vi båda kämpat med känslan att inte Victor får va med och heller aldrig uppleva sin egen födelsedag igen...

Det är där allt blir upp och ner vänt... Skulle kunna göra vad som helst för att han skulle få vara kvar och få uppleva många fler födelsedagar.

Varför ska man själv få fortsätta fylla år och inte han? Borde varit jag som fick sluta fira och han fortsätta...

Vet att det låter som om man önskar livet av sig själv och det gör jag om bara han fick vara kvar och göra allt som jag redan fått uppleva. Allt kunde väll ha hänt mej istället... Låter illa...Jag vet!!! Men lovar att alla som förlorat ett barn har tänkt lika, och även ni föräldrar som har barn i livet, visst skulle ni offra allt för era barn!!!!!

Nu fick vi inte chansen att offra oss för vårt barn, men önskar att jag kunde ha fått gjort det....

Men, men... en rätt bra dag blev det i alla fall, med vänner och paket och Victors favorit tårta som grädden på moset. Grattis igen pappa Lars!!! //Mamma

Efter tsunami vågen av känslor igår blev det en lugn hemma dag.

Pappa kom upp och åt lunch tillsammans med oss och lite kaffe och små prat, har världens bästa pappa. Ställer alltid upp och vi mår så gott av att ha han här !

Sen kom Per och Lina med barn på besök, dom hade med sig en sån fin ängel med ljus att sätta vid Victors kort.

Ett stort tack till alla ordningsvakter på Score som var med på ängeln, synd att ni inte var med och fikade men en annan gång kanske. Stort tack i alla fall!!!!

Sen har vi bara slappat framför tv;n, är nog precis vad vi behöver just nu....//Mamma

Idag har inte varit en bra dag, har försökt gjort saker med goa människor men icke heller...

Kan ju bero på att det är lördag och nio veckor sedan vi förlorade vår älskling, men att dessa tsunami vågar bara attackerar en när man minst anar det är tungt.

Idag har vi varit på stan med grannarna, efter en affär kände jag paniken krypa på mej, men härdade ut i nästan 2 timmar innan vi fick ge upp.

Hemma drack vi sen kaffe ihop och jag kände att humöret inte var på topp, men när Lars satte på låten med Moa Lignell var det totalt kört.

Fick springa upp och lägga mej i Victors säng och det fanns ingen hejd på tårarna... lyckades lugna mej efter en lång stund, då kom Helena in och kramade om mej och då var det kört igen.

Men min älskade dotter satt kvar och höll om mej tills den värsta vågen ebbat ut. Tack snuttan min för att du kom och höll om mej, älskar dej så!!!

Efter det var jag bara tvungen att åka till Victor och tända ljus, tur vi inte mötte någon med tanke på hur rödgråten jag var, men så skönt att få komma dit och säga hur mycket vi älskar och saknar honom.

Nu ska vi ta tv mys med Helena och Frida, ska bli gott efter den goa efterrätten som tjejerna bjöd på, är sååå mätt... //Mamma